Svensk ordbok 2009, webbversion

spont el. spåntspånt [spån´t] substantiv ~en ~er spont·en, spånt·enut­stående parti på trä- eller metallprofil som vid samman­fogning förs in i en ränna på en annan profil tekn.JFRcohyponymnåt 2cohyponymfjäder 3 sponthyvelfasspontjärnspontpärlspontsedan 1749av lågty. spunt ’sprund (i tunna); tapp; spont’