Svensk ordbok 2009, webbversion

sponta´n adjektiv ~t spont·an1som sker av en plötslig impuls och där­för vanligen är naturlig admin.psykol.MOTSATSantonymgenomtänkt JFRcohyponymoöverlagdcohyponymimpulsiv en spontan reflektionpubliken gav spontana ut­tryck för sin upp­skattningdet var sällan någon kom och hälsade på spontant (adv.)○äv. om personsom handlar efter sina känslor små barn är så spontanaspontan (mot ngn)sedan 1887av lat. sponta´neus ’fri­villig’ 2som upp­kommer av sig själv utan (stor) yttre in­verkan fysiol.spontan läkningen spontan demonstration○spec.själv­sådd ring­blomman sprider sig spontant (adv.)spontan abortseabort sedan 1860