Svensk ordbok 2009, webbversion
sporra
[spår`a]
verb ~de ~t
sporr·ar1driva på (häst) med sporrar
sport.sporra hästen i galopp○ofta bildligtstimulera
till (större) aktivitet
JFRcohyponymelda 2
hennes ord tycktes sporra alla till handlingkritiken gjorde bara att de kände sig sporrade att fortsättasporra ngn (till ngt/att+V), sporra ngn (att+V)sedan 1734till sporre
2ibl. med partikelnut
använda kaksporre
till ngt
kläd.sporra (ut) fyrkanter av degensporra (ut) ngtsedan 1755Subst.:vbid1-337042sporrande,
vbid2-337042sporrning