Svensk ordbok 2009, webbversion

sport sespörja
sport [spårt´] substantiv ~en ~er sport·en●(viss) verksamhet med syfte att träna och an­stränga kroppen ofta som nöje el. med sikte på tävling sport.JFRcohyponymidrottcohyponymgymnastik sporthallsportjournalistsportklädersommarsportvintersportsportens stjärnor○ofta om särsk. gren el. disciplinmotorsportridsportskidsporthan tävlade i två o­lika sporter○äv. om annan tävlingsliknande aktivitetvanligen i sammansättn. frågesporttankesport○äv. om (vanemässigt) handlande med visst risk- el. tävlings­momentsmå­killarna hade gjort det till en sport att rymma så ofta som möjligtdet är mera sport att klara sig utan försäkringarden vita sporten tennisngt åld.​ i parken kunde man spela krocket eller ägna sig åt den vita sporten sedan 1857av eng. sport med samma betydelse; av fornfra. desport ’nöje’