Svensk ordbok 2009, webbversion

spröt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spröt·etlångt smalt före­mål som sticker ut från ngt sjö.zool.JFRcohyponympinnecohyponym1sticka bogsprötparaplysprötspec. om antenn (t.ex. hos insekt), tentakel (t.ex. hos snigel) el. borst (hos växt)känselsprötsnigeln drog in sina sprötkorn har långa sprötsedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. sprot, spröt; besl. med spri, 2spruta