Svensk ordbok 2009, webbversion

spri`da verb spred äv. spridde, spritt el. spridit, perf. part. spridd, pres. sprider sprid·er●ibl. med partikelnut, utan större betydelse­skillnad fördela över större om­råde ibl. till många mot­tagare NollJFRcohyponymdistribueracohyponymfortplanta 2 sprida gödselsprida askan för vindensprida flyg­blad○äv. (om icke-levande före­teelse)vara källa för ut­bredning av lampan spred ett varmt ljusblomman spred en ljuvlig doft○äv. bildligt, särsk.förmedla viss information e.d., vanligen till ett an­tal personer sprida nyhetende hade låtit sprida ut att han varit nazisten all­mänt spridd upp­fattning○spec. äv. (med tanke på säkerhet)fördela sprida riskernasprida (ut) ngt/SATS (ngnstans)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. spridha, spredha; gemens. germ. ord, besl. med sprita 2 Subst.:vbid1-337427spridande, spridning