Svensk ordbok 2009, webbversion

1spring substantiv ~et spring·eto­avbruten, jäktig förflyttning till fots mellan vissa platser NollJFRcohyponym1fläng hon hittade skåpet efter mycket spring i antikvitets­affärerspring i benen(o­emotståndlig) lust att springasärsk. hos barn med starkt rörelsebehovlek­platsen är stor och perfekt för både stora och små med spring i benen sedan 1746till 2springa Och jag gör så roliga ställen där barna kan springa omkring, då blir barna fulla med sommar och bena blir fulla med spring.Idas sommarvisa med text av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel (1973)
2spring substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spring·etlina vid förtöjning som går för­över från aktern eller akter­över från fören sjö.akterspringförspringsedan 1698av nederl., eng. spring med samma betydelse; trol. besl. med 2springa