substantiv ~n springpojkar
spring|pojk·en●pojke som arbetar som bud
i affär, firma e.d.
mest histor.yrk.han jobbade sig upp från springpojke till försäljningschef○äv. bildligt med tonvikt på osjälvständiga, underordnade arbetsuppgifteren diplomat som fick fungera som utrikesministerns springpojkesedan 1851