Svensk ordbok 2009, webbversion

spri`ta verb ~de ~t sprit·ar1dricka sprit vard.kokk.SYN.synonymsupa han både spritade och rökte för mycketde satt och spritade på hotell­rummetspritasedan 1857till sprit 2lossa (frö e.d.) från fäste trädg.sprita ärtersprita bönorsprita majssprita ngtsedan ca 1710identiskt med sv. dial. sprita ’sprida’; jfr spreta, sprida Subst.:vbid1-337567spritande, vbid2-337567spritning (till 2)