Svensk ordbok 2009, webbversion

spritt`a verb spratt, sup. undviks, pres. spritter spritt·er●ofta med partikelntill plötsligt rycka till (i kroppen) om varelse el. kropp(sdel); äv. i opers. konstruktioner NollJFRcohyponymrycka 2 sprittande fisk i vattnetdet spritter i musklernahon kände fostret spritta i magenhan spratt till just som han höll på att somna○äv. om liknande känsla e.d., som tecken på styrka och livlighetdet spritter i hela kroppen av livs­lust○äv. om ngt som tyder på el. ger upp­hov till så­dan känslavanligen pres. part. sprittande dans­melodiersprittande glädjespritta (till) (av ngt) (ngnstans)sedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. spritta; trol. till 1sprätta Subst.:vbid1-337706sprittande, vbid2-337706sprittning