Svensk ordbok 2009, webbversion

ställ`e substantiv ~t ~n ställ·et1plats ofta med visst inne­håll el. viss funktion rum.JFRcohyponymplats 1 badställegömställerastställesmultronställesvampställevadställeövergångsställeett ensligt ställedet ställe där lands­vägen korsar järn­vägenett ställe där man vill an­lägga en kommunal idrotts­platsde letade efter ett vind­skyddat ställe○äv. om visst om­råde på före­mål e.d.JFRcohyponymfläck 2 brottställeskarvställefärgen hade flagnat i taket på vissa ställen○äv. om hus e.d.lantställesommarställehon hyr ett ställe ute i skär­gården○äv. om in­rättning på viss plats, särsk. restauranglunchställematställenäringsställestamställeställets specialitet: ox­filé○äv. om spec. del av viss textbibelställelagställetextställeett visst ställetoalettenvard.​ nej, nu behöver jag gå på ett visst ställe ha hjärtat på rätta ställetsehjärta 1 på ort och ställese1ort 1 på sina ställen på vissa platser, här och där​ efter regnet kan det på sina ställen vara risk för över­svämning sedan 1612av ty. Stelle med samma betydelse, till äldre Stall ’ställning; plats’; jfr 1stall, ställa 2i vissa ut­tryck situation Nolljag skulle inte o­roa mig i ditt ställehur skulle du ha betett dig i mitt ställe?○äv. i ett ut­tryck för att ngt byts ut el. tänks ut­bytthan kommer i stället för mighuset hade luckor i stället för fönstervill du ha cider i stället (för vin)?sedan 1632