Svensk ordbok 2009, webbversion

ställ`ning substantiv ~en ~ar ställ·ning·en1sätt att stå, sitta eller ligga komm.mil.arbetsställningförsvarsställningkroppsställningi upp­rätt ställningi sittande ställningi liggande ställningde flesta ändrar ställning medan de sover○äv. i fråga om an­dra före­teelsers placering i förhållanden till var­andrabladställning○spec. om militär upp­ställningryssarna besköt tjetjenernas ställningar○spec. äv. i erotiska samman­hangmissionärsställningsamlagsställningde prövade o­lika ställningarhålla ställningarna försvara sig (till­räckligt) väli militära sammanhang​ trupperna lyckades hålla ställningarna vid stads­gränsen ○ ofta all­männare​ hemma­laget höll ställningarna och matchen slutade o­avgjord (i) enskild ställning(i) giv­akt​ han stod i en­skild ställning ta ställning för ngn/ngtförklara sig vara an­hängare till ngn/ngt​ i sina böcker tar hon tydligt ställning för o­begränsad yttrande­frihet ta ställning mot ngn/ngtförklara sig vara mot­ståndare till ngn/ngt​ det är viktigt att sam­hället vågar ta ställning mot o­demokratiska tendenser sedan 1681fornsv. ställning ’byggnads­ställning; kanon­lavett’ 2aktuellt läge i på­gående kamp eller tävling spel.sport.ställningen var jämn mellan de politiska blockenställningen var 2–2 i halv­tid○spec. i vissa skicklighetsspel, särsk. schackremiställningen komplicerad ställningställningen (mellan ngra), ställningen (i ngt)sedan 19183position i social hierarki e.d. sociol.JFRcohyponymegenskap 2 samhällsställningstärka sin ställningmiss­bruka sin ställningen kvinna i hög ställninghan har en stark ställning i partiet○äv. ut­vidgat, särsk. i politiska samman­hangBerlins egenartade ställning under det kalla krigetställning (som ngn/ngt) (i ngt)sedan 17614(större) konstruktion av glest samman­fogade delar ofta av­sedd att hålla uppe el. samman ngt byggn.tekn.byggnadsställningklätterställningpiskställningtandställningtorkställningsedan slutet av 1400-taletEtt forn-svenskt legendarium