Svensk ordbok 2009, webbversion

1stämm`a substantiv ~n stämmor stämm·an1(tal- eller sång)röst komm.musiken vän stämmaen myndig stämmaen väl­ljudande stämmahans djupa stämmabarnens ljusa stämmorhan har en kraftig stämmahon talade med svag stämma○spec. i körsammanhangaltstämmasjunga i stämmor○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för in­flytandedet är svårt för ett litet land att göra sin stämma hörd i världen○äv. med tanke på personen väl­känd stämma i radionsprucken stämmaröst med o­jämn klang​ rörd och med sprucken stämma tackade hon för presenterna säte och stämmasesäte 2 vår andes stämma i världenvårt (svenska) språksedan 1594av lågty. stemme med samma betydelse; trol. besl. med 2stämma 6 2viss melodigång i musik­verk för sång el. instrument musikcellostämmaförstastämma○äv. om mot­svarande instrument el. röstsedan 16353samman­träde med beslutande församling samh.bolagsstämmapartistämmaårsstämmanära hälften av aktie­ägarna kom till stämman○äv. med tanke på mot­svarande personerstämman var enig i sitt beslut○ibl. äv. om mer informellt mötespelmansstämma(på/under) stämmansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stämna; till 2stämma 4
2stämm`a verb stämde stämt, pres. stämmer stämm·er1justera (instrument) till rätt ton­höjd och rätta tonintervall musikstämma gitarrenlåta stämma pianotstämma ngtsedan 1665av lågty. stemmen ’göra lika; få att stämma över­ens’, med an­slutning till 1stämma 1 2ofta perf. part. inge viss sinnes­stämning psykol.hon verkade vara vänligt stämd mot demkritiken gjorde honom fientligt stämden betraktelse som stämmer till efter­tankestämma (ngn/ngt) till ngtsedan 18143vara korrekt komm.svaret stämdehans upp­gifter stämde bra○spec. i förhållande till för­laga etc.ibl. med partikel, särsk.in överensstämmaräkningen stämde inteden gamla kartan stämde inte med verklighetensignalementet stämde in på den försvunne○äv.hänga i­hop på ett logiskt eller symmetriskt sätt hästen såg konstig ut, proportionerna stämde inte riktigtdet var något i hennes berättelse som inte stämdestämma (överens) (med ngt/SATS), stämma (in) (på ngn/ngt/SATS)sedan 16144(låta) å­tala el. in­leda tviste­mål mot jur.hon tänker stämma honom för äre­kränkning○äv.kalla som svarande eller vittne man stämde in henne in­för dom­stolstämma ngn (för ngt/SATS)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stämna; ur en ord­rot med bet. ’vara (göra) fast’; nära besl. med bestämma 5av­tala möte e.d. komm.de stämde träff i parkenstämma ngtsedan 1615jfr 2stämma 4 6hejda flöde Nollstämma blodetstämma blod­flödetstämma ngtstämma i bäckensebäck sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stämna; gemens. germ. ord med grundbet. ’göra styv’; besl. med stamma 7vinkla ut (skida) för att svänga vid utförs­åkning sport.stämsvängstämma (med ngt)sedan 1927jfr 2stämma 1 8bearbeta (trä) med stäm­järn arb.tekn.stämma ngtsedan 1858jfr 2stämma 1 Subst.:vbid1-347721stämmande (till 1, 2, 4 - 8), stämning (till 1, 2, 4, 6 - 8)