Svensk ordbok 2009, webbversion

stäm`ning substantiv ~en ~ar stäm·ning·en1(viss) till­fällig känsla som har viss orsak psykol.sinnesstämninghan kom lätt i en melankolisk stämning○äv. om atmosfär e.d. i gruppen mysig stämningen familjär stämningen hätsk stämningen o­lustig stämningen tryckt stämningliva upp stämningenpiska upp stämningenlägga sordin på stämningenen fest med hög stämningstämningen på jobbet var dålig○särsk. om stark el. hög­stämd så­danstämningsfullstämningslyrikstämningsmusikkomma i stämningsedan 1810till 2stämma 1 2kallelse av ngn in­för dom­stol som svarande eller vittne jur.stämningsansökanstämning (av ngn)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. stämning 3justering av musik­instrument till rätt ton­höjd och rätta tonintervall musik○äv. om resultatetpianot höll inte stämningen sär­skilt brastämning (av ngt)sedan 1711till 2stämma 1