Svensk ordbok 2009, webbversion
stär`ka
verb stärkte stärkt, pres. stärker
stärk·er1göra starkare
fysiskt el. (ofta) psykiskt
Nollsesestark 1
JFRcohyponym2styrka 1cohyponymförstärka
stärka underlaget till husetstärka familjens ekonomistärka sammanhållningenstärka moralenstärka sig med en kopp testärkande fysisk träningstärkande sjölufthon tog sig en stärkande simturhan stärktes i sin övertygelsestärka ngn/ngt (med ngt), stärka ngn i ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. stärkia; bildn. till stark
2ofta perf. part.
göra styv genom behandling med stärkelse
med avs. på (del av) klädesplagg
kläd.stärkkragestärkskjortaett stärkt förklädestärkta spetsarstärka ngtsedan 1475Stockholms Stads TänkeböckerSubst.:vbid1-347979stärkande,
vbid2-347979stärkning