verb stålsatte stålsatt, pres. stålsätter
stål|sätt·er●mobilisera själslig motståndskraft
psykol.JFRcohyponymhärda 2
han försökte stålsätta sig mot alla frestelserhon måste stålsätta sig för att inte gråtastålsätta sig (mot ngt)sedan 1756Subst.:vbid1-347304stålsättande,
vbid2-347304stålsättning