substantiv ~n ståndkragar
stånd|krag·en●upprättstående styv krage
förr vanlig på t.ex. uniformer
kläd.sedan 1771Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ståndkragar
stånd|krag·en●upprättstående styv krage
förr vanlig på t.ex. uniformer
kläd.sedan 1771