Svensk ordbok 2009, webbversion

stån`dpunkt substantiv ~en ~er stånd|­punkt·en●intellektuell utgångs­punkt från vilken man bedömer en situation och bildar sig en å­sikt komm.val av politisk ståndpunktnär han är på ett annat humör kan han in­ta en annan ståndpunkt○äv.å­sikt ändra ståndpunkt i fråganha en egen ståndpunkttredje ståndpunktenen åsikts­riktning som för­ordade neutralitet i konflikten mellan öst och väst under det kalla kriget​ han var en ivrig före­språkare för tredje stånd­punkten ○ äv. all­männaresedan 1810Man har en ståndpunkt tills man tar sig en ny.Yttrande tillskrivet Jens Otto Krag, dansk statsminister 1962–68 och 1971–72