stöp
substantiv ~et
stöp·et1det att stöpa
mindre brukl.hush.sedan ca 1815till stöpa
2smältvatten under snö
mindre brukl.meteorol.gå i stöpetmisslyckas
skidtävlingen höll på att gå i stöpet på grund av snöbrist
sedan ca 1600sv. dial. stöp ’svallis; snösörja’; jfr stöpa; idiomet gå i stöpet (1852) urspr. ’flyta bort och försvinna’