Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
stöt·en1kraftutveckling som uppkommer av att ett föremål i rörelse kraftigt träffar ett annat föremål
och påverkar det el. får det att röra sig
NollJFRcohyponymslag 1cohyponymsammanstötning 1cohyponymkollision
biljardstöthan fick in en stöt med värjan mot en oskyddad punkthan slungades framåt av en våldsam stötfrukten måste aktas för stötar○äv. om resultatetdet gick en stöt genom båten när kölen tog i botten○äv. om företeelse som ger upphov till liknande känselupplevelseströmstöten elektrisk stöt○äv. bildligtdet gick (som) en stöt genom kroppen när han tänkte på hennespekulationer om var fienden tänker sätta in nästa stöt○spec.motgång
bakstöthon hade gått på många stötar i liveten stöt (mot ngt)i stöteni taget
de tjänstgör två eller tre dygn i stöten
lägga in en stöt på ngnuppvakta ngnoch visa erotiskt intressevard.vara i stötenvara i fin formvard.
inför VM måste hon vara i stöten
sedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. stöter ’knuff; anfall’; till stöta
2inbrott
vard.jur.göra en stötsedan 19103gammal (mans)person
vard.; nedsätt.psykol.läraren var en gammal stöt på 60 årsedan 19614föremål som används till stötning
särsk. i hushållet
hush.mortelstötpotatisstötsedan 1499inventarieförteckning på finska Nyslott (Arwidsson)fornsv. stöt; till stöta
5kortvarigt ljud
språkvet.hornstöttrumpetstöt○spec.glottisstöt
den karakteristiska danska stötensedan 1754se stöt 1
6ett (tävlings)moment inom tyngdlyftning
sport.han tog 120 kg i stötsedan 1900se stöt 1
7större dagöppning i gruva
åld.bergsvet.Stora stöten i Falu gruvasedan 1536se stöt 1