substantiv ~n stöttor
stött·an●stolpliknande anordning som stöder ngt
Nollde satte stöttor under de tyngsta grenarna på äppelträdet○äv. bildligtmoraliskt stöd
han var hennes stötta i svåra stundersedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. stödha, stötta; av lågty. stütte ’stöd’; till 2stötta
2stött`a
verb ~de ~t
stött·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
stödja med stolpe e.d.
tillfälligt el. permanent
Nollde stöttade det gamla trädet med några grova käppartomatplantorna behövde stöttas upp○ibl. äv. med hjälp av den egna kroppende stöttade den gamle mannen när han klev ner från vagnen○äv. bildligthjälpa (ngn) genom att finnas till hands
hon stöttade honom under den svåra krisenstötta (upp) ngn/ngt (med ngt), stötta ngn mot/på ngn/ngtsedan ca 1452 (i sammansättn.)Nya eller Karls-Krönikanfornsv. stytta; av lågty. stütten med samma betydelse; nära besl. med stöd
Subst.:vbid1-348340stöttande,
vbid2-348340stöttning