Svensk ordbok 2009, webbversion
sta`dfästa
verb stadfäste stadfäst, pres. stadfäster
stad|fäst·er1formellt fastlägga
samh.JFRcohyponymbekräfta 2cohyponymratificera
stadfästa en domstadfästa beslutetstadfästa ngtsedan 1335stadgar utfärdade i Skara av kung Magnus till efterrättelse för alla västgötar (Svenskt Diplomatarium)fornsv. stadhfästa, till stadhfaster ’orubblig’; till 1stad 2 och 2fast
2styrka
bibl.Nollstadfästa ngn i tronstadfästa ngn i ngtsedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)Subst.:vbid1-339286stadfästande,
vbid2-339286stadfästning;
vbid3-339286stadfästelse