substantiv ~n
stadg·an●stadighet
psykol.JFRcohyponymstabilitetcohyponymstyrsel
17-åringen är nästan 2 meter lång och har ännu ingen stadga i kroppen○äv. bildligt, särsk. om helgjuten personlighet, lagsammanhållning o.d.hon har ingen stadga ännu och tar bara efter kompisarnahemmalagets försvar saknade stadgasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. staþge; till stadig
2stad`ga
substantiv ~n stadgor
stadg·an●formell föreskrift
på visst område el. för viss verksamhet
samh.SYN.synonymstatut
JFRcohyponym1lag 1cohyponymreglementecohyponymförordning
stadgeenligstadgeändringFN-stadgaordningsstadgabrott mot stadgansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stadhge; bildn. till stadig
3stad`ga
verb ~de ~t
stadg·ar●fastställa
i lag e.d.
jur.JFRcohyponymföreskrivacohyponymförordna 2cohyponymreglementeracohyponymstipulera
lagen stadgar (om) maximalt livstids fängelsestraff för förräderistadga (om) ngt/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. staþga
Subst.:vbid1-339299stadgande