Svensk ordbok 2009, webbversion
sta`ke
substantiv ~n stakar
stak·en1lång kraftig käpp
anv. t.ex. för att driva fram farkost (genom att skjuta ifrån mot bottnen)
sjö.JFRcohyponymstör 1cohyponymstång
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. staki; gemens. germ. ord, nära besl. med stack; jfr enstaka
2ljusstake
heminr.en sjuarmad stakesedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendarium3penis
starkt vard.med.sedan åtm. 1960-talet4i vissa uttryck
fart och gåpåaranda
vard.psykol.det är ingen stake i honomefter pausen blir det mer stake i föreställningensedan 1963trol. närmast till stake 3