substantiv ~et, plur. ~ el. ibl. ~ar, best. plur. ~en el. ibl. ~arna
stall·et●byggnad för inhysning av hästar
indelad i spiltor, boxar m.m.; ibl. äv. för andra husdjur
jordbr.stallgångmocka i stalletstall och ladugårdar○äv. om ridhusanläggning med stall, manege etc.stallkamratflickorna åkte till stallet nästan varje dag○äv. om viss uppsättning hästar, i tävlingssammanhangknappast med plur.stallar
kapplöpningsstallNN:s vinstrika stall○äv. om grupp av (professionella) idrottsmän som kan anses bilda ett lagknappast med plur.stallar
Ferraristallethan boxades i NN:s stall○äv. om utvalda personer som står till ngns förfogandeknappast med plur.stallar
vard.förlaget har ett stall av goda författare○äv. om byggnad för förvaring av vissa fordonJFRcohyponymgarage
lokstallspårvagnsstallarsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stalder; gemens. germ. ord med grundbet. ’plats där ngn eller ngt står’; jfr installera, piedestal, ställe
2stall
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
stall·et●kantställd träskiva på stränginstrument, som strängarna spänns över
och som överför vibrationerna från strängarna till resonansbottnen
musiksedan 1690av samma urspr. som 1stall
3stall
[stå´l]
substantiv ~en ~ar
stall·en●(felaktig) manöver vid flygning som medför att planet överstegras och förlorar i höjd
flygtekn.sedan 1935av eng. stall med samma betydelse; besl. med 1stall