Svensk ordbok 2009, webbversion

1stamp substantiv ~en ~ar stamp·en1verk­tyg för hålslagning eller tryck i metall verkt.JFRcohyponymstämpel myntstampsigillstampsedan 1506inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. stamp; av lågty. stamp med samma betydelse; nära besl. med stampa 2nästan en­bart best. f. sing. pant­bank vard.ekon.han gick till stampen med guld­örhängenasedan 1862ev. skämtsam anv. av 1stamp 1
2stamp substantiv ~et stamp·ethårda ljudliga stötar med fötter i marken el. annat fast under­lag komm.hon försökte koncentrera sig trots vissel och stampäv. om en­staka så­dan stötsedan 1774