Svensk ordbok 2009, webbversion

stam`pa verb ~de ~t stamp·ar1stöta hårt och ljudligt med foten i marken el. golvet Nollhon stampade o­tåligt i golvetde stampade i marken för att hålla fötterna varma○ibl. med ton­vikt på resultatetstampa av sig snönstampa takten till musiken○äv.platta till (ngt) genom att stöta fötterna hårt i marken en hydda med stampat jord­golv○äv. bildligt i ut­tryck för o­förmåga att ut­vecklas e.d.efter tio år står han fort­farande och stampar på samma fläckstampa (ngt) (med ngt) (i ngt)sedan förra hälften av 1400-taletUplands-Lagenfornsv. stampa; gemens. germ. ord, besl. med stapel; trol. av ljud­härmande urspr. 2röra sig i sjö­gång så att för- och akter­skepp om­växlande lyfts och sätter sig om far­tyg sjö.JFRcohyponym1rulla 5 stampasedan 17413vanligen med prep.på pant­sätta vard.handel.han fick stampa på familje­klenoden för att kunna betala skuldenstampa på ngtsedan 1879se 1stamp 2 Subst.:vbid1-339929stampande, vbid2-339929stampning; 2stamp (till 1)