Svensk ordbok 2009, webbversion

standa´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en stand·ar·etstörre fana som är fäst vid en tvärstång upp­buren av en bärstång mil.samh.JFRcohyponymbanercohyponym1flagga standarbärarestandarstångklubbens standarsocial­demokraternas tåg med röda fanor och standaräv.mindre, fyr­kantigt fält­tecken på stång för beridet förband sedan 1638ur fornfra. estandard med samma betydelse; trol. av germ. urspr. och samman­satt av 1stånd och hård; jfr standard, standert