Svensk ordbok 2009, webbversion

stan´dard substantiv ~en ~er stand·ard·en1fast­ställd norm för viss före­teelse gällande t.ex. konstruktion, storlek el. ut­seende biol.standardserieinternationell standardsvensk standard○äv. om variant som är vanligast före­kommande, ofta i fråga om varavanligen i sammansättn. standardformatstandardformulärstandardförpackningstandardmodell○äv. i ut­tryck för mer el. mindre själv­klar före­komst av ngtkyl och frys brukar vara standard i ny­byggda lägenheter○äv. om annan (allt­för) vanlig före­teelsestandardexempelstandardfrasstandardsvarsedan 1873av eng. standard ’stadgat mått’; urspr. samma ord som standar 2(hög) levnads­nivå särsk. i materiellt av­seende Nollstandardhöjningstandardsänkningbostadsstandardlevnadsstandardhög standardlåg standarden god­tagbar materiell standardhan slet för att ge sin familj en hygglig standard○äv. all­männare(hög) kvalitet bildningsstandarddet är hög standard på före­tagets produktermästerskaps­tävlingarnas o­jämna standard(ADJ) standard (på ngt)sedan 1898