Svensk ordbok 2009, webbversion

starta [sta`rtael.start`a] verb ~de ~t start·ar1ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad få att sätta i­gång och börja röra sig vanligen med åt­följande snabb förflyttning; spec. vid tävling e.d. admin.SYN.synonymigångsätta starta fältet○särsk. med avs. på for­don el. maskinstarta motornbilen gick inte att starta○äv. (med avs. på verksamhet e.d.)bringa till existens och få att börja fungera starta ett före­tagstarta en in­samlingstarta en ny tid­skriftkan vi starta upp (konferensen)?det diskuteras än­nu vilken sida som startade krigetstarta (ngt), starta (upp ngt)starta egetseegen 1 sedan 1868av eng. start med samma betydelse; nära besl. med störta 2börja röra sig vanligen med åt­följande snabb förflyttning, särsk. i tävling Nollfältet har startathon startade snabbast av alla○spec. om for­don e.d.bilen startade och körde i­vägmotorn vägrade att starta○spec. äv.ge sig av på färd eller resa de startade klockan sju○äv. om verksamhet e.d.komma till existens och börja fungera JFRcohyponymbörja projektet startade vid års­skiftetterminen har startat på allvar○spec. om (ngns) liv (el. om person, med tanke på detta)livet har startat på nytthan startade med två tomma händerstartasedan 1878Subst.:vbid1-340339startande; start Partikeln upp används ibland tillsammans med starta, kanske för att ge mer eftertryck åt att ett nytt tillstånd inträder. Det är dock i så fall fråga om en betydelsenyans som knappast är oumbärlig. Partikelverbet starta upp bör bara användas i informella sammanhang.