substantiv ~n äv. vard. statarn, plur. ~, best. plur. statarna
stat·ar·en●årsanställd lantarbetare som delvis avlönades in natura
histor.jordbr.yrk.JFRcohyponymstat 5
statarbostäderhans far hade varit statare på godsetsedan 1850till stat 4
Statarskolan.(Urspr. nedsättande) benämning på en grupp författare – Jan Fridegård, Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson –, som utifrån egna erfarenheter skildrade statarnas liv i en rad romaner