Svensk ordbok 2009, webbversion
status
[sta´-el.sta`-]
substantiv,
best. f. ~ el. ~en, äv. neutr.
stat·us·en1(officiell eller erkänd) ställning
NollJFRcohyponymtillstånd 2cohyponymläge 2
avtalets legala statusden delade stadens framtida status○äv. om kroppsligt el. själsligt tillstånd vid läkarundersökninghennes psykiska statusläkaren ville själv kontrollera hans statusstatus quo(bibehållande av) nuvarande läge
ett fortsatt status quo i konflikten skulle kunna hota folkrätten och den internationella rättsordningen
sedan 1627av lat. stat´us ’ställning; tillstånd; läge’, till sta´re ’stå’; besl. med 2stå; jfr statistik, statuera
2(högt) socialt anseende
för person, befattning e.d.
sociol.statusjaktstatusprylläkaryrket har hög statussedan 1933