Svensk ordbok 2009, webbversion

sta`va verb ~de ~t stav·ar●an­ge den riktiga skrift­bilden av ett ord språkvet.JFRcohyponymbokstavera stava rättstava felmånga människor kan inte stava till ”abborre””aldrig” stavas aldrig med två l○äv. med ton­vikt på själva förmåganhan har inte lärt sig stava än­nu○äv.vanemässigt skriva (namn eller ord) med viss bok­stav el. följd av bok­stäver hon stavar ”Catharina” med ”c”○äv. bildligt i ut­tryck för total o­kunnighetförtryckar­regimer som inte ens kan stava till begrepp som mänskliga rättigheterstava (till) ngt, stava (ngt) (med ngt)sedan mitten av 1400-taletRimbert, Den helige Ansgars livfornsv. stava ’stava; före­stava’; till 1stav i bet. ’bok­stav’ Subst.:vbid1-341048stavande, stavning