Svensk ordbok 2009, webbversion

sta`velse substantiv ~n ~r stav·els·en●rytmisk enhet i talet, som vanligen består av vokal med före­gående och/eller efter­följande konsonant(er) språkvet.stavelsegränsstavelsestrukturordet ”stavelse” har tre stavelserfranska ord har för det mesta betoningen på sista stavelsen○äv. i fråga om (fågel)läteskogs­duvans läte med två stavelser, ring­duvans med fem○äv. i ut­tryck för förtigande e.d. av ngtdet stod inte en stavelse om demonstrationen i tidningensluten stavelsestavelse som slutar på konsonantöppen stavelsestavelse som slutar på vokalsedan 1602till stava