Svensk ordbok 2009, webbversion
ste`ka
verb stekte stekt, pres. steker
stek·er1tillaga (matvara) genom kraftig upphettning i fett
vanligen i stekpanna men ibl. äv. i gryta el. i ugn e.d.
kokk.JFRcohyponymbryna 1cohyponymbaka 2cohyponymgriljeracohyponym3koka 2
stekflottstekosstekspadesteka äggsteka korvsteka potatissteka en kycklingstekt fläsk○äv. i fråga om tillagning över öppen eldde stekte äpplen på spett i öppna spisen○äv. bildligt i uttryck för att ngn/ngt utsätts för stark värmesolen stekte dem brunasteka ngn/ngt (ADJ)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. stekia; trol. urspr. ’göra fast på spett’, besl. med 2sticka
2upphettas i panna
el. gryta; om kött
NollJFRcohyponym3koka 1
han lät köttet steka en kvartsteka (i ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-341207stekande,
vbid2-341207stekning