Svensk ordbok 2009, webbversion

stel adjektiv ~t ●som inte är (lätt) böjlig om kropps­del el. före­mål som normalt är böjlig(t) admin.JFRcohyponymhård 1cohyponymstyv 1cohyponymovig stelfrusenfingrarna var stela av köldhan var stel i nackenhon blev stel av fasahon var stel i kroppen efter att ha suttit stilla så längeen stel och klumpig galon­jacka○äv. bildligto­naturlig och utan spontanitet MOTS.antonymledig 3antonymotvungen han blir så stel och till­gjord i större sällskap○äv. om handling e.d.en stel och tråkig bjudningstela vändningar av kanslispråkstypstel (i ngt), stel (mot ngn)stel kroppsekropp 2 stel som en pinnemycket stel​ han var flyg­rädd och satt stel som en pinne under hela resan sedan 1430–50 SOU; ca 1700 i sin nuv. formFem Mose böckerfornsv. stirder, styrdher; trol. besl. med stereo