substantiv ~n sticklar
stickl·ar●gravstickel
verkt.stickelgravyrsedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Södermanna-Lagenfornsv. stikil ’(horn)spets; tagg’; jfr gravstickel
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n sticklar
stickl·ar●gravstickel
verkt.stickelgravyrsedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Södermanna-Lagenfornsv. stikil ’(horn)spets; tagg’; jfr gravstickel