Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
stickel|hår·ig●som har raka, styva (ofta ljusa) hår inströdda i bottenullen på pälsen
om djur, särsk. häst
admin.zool.JFRcohyponymskimmel
sedan 1687till fornsv. stikil ’spets; tagg’; besl. med stickel, stickelbär