Svensk ordbok 2009, webbversion

stick`elhårig adjektiv ~t stickel|­hår·igsom har raka, styva (ofta ljusa) hår in­strödda i bottenullen på pälsen om djur, särsk. häst admin.zool.JFRcohyponymskimmel sedan 1687till fornsv. stikil ’spets; tagg’; besl. med stickel, stickelbär