Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
stick·ling·en●avskuren stam-, gren- eller rotdel av en växt, som sticks ner i jorden för att slå rot och bilda ny planta eller ympas på annan växt
främst betr. trädgårds- och krukväxter
bot.JFRcohyponymskott 3
späda, nyplanterade sticklingarsätta sticklingarsedan 1830av ty. Steckling med samma betydelse; nära besl. med 2sticka