Svensk ordbok 2009, webbversion

stig substantiv ~en ~ar stig·ensmal (gång)väg i naturen vanligen utan spec. beläggning trafik.JFRcohyponym1gång 3 gångstigkreatursstigtrampa upp en stigen krokig stig genom skogenen smal stig genom gräsetsedan slutet av 1200-talet (i sammansättn.)Westgöta-Lagenfornsv. stigher; gemens. germ. ord; bildn. till stiga