Svensk ordbok 2009, webbversion

sti`gbygel substantiv ~n stigbyglar stig|­bygl·ar1en­dera av två (metall)byglar med fot­platta, som hänger på ömse sidor av hästsadel och stöder ryttarens fot vid upp­sittning och ridning sport.hon satte foten i stigbygelnhan stod upp i stigbyglarna i galoppensedan 1548efter ty. Steigbügel med samma betydelse; till stiga och bygel 2ett­dera av (de bygelformade) hörsel­benen i mellan­örat med.sedan 1738