verb ~de ~t
still·nar●ibl. med partikelnav, utan större betydelseskillnad
bli stilla
särsk. om naturföreteelse
meteorol.JFRcohyponymmojnacohyponymbedarracohyponymlugna 1cohyponymlägga sig 2
havet har stillnatvinden började stillna (av)○äv. om person el. (särsk.) handling e.d.åter bli lugn
hans oro stillnadehennes gråt stillnade till snyftningarstillna (av)sedan 1855Subst.:vbid1-342393stillnande