[stil`tjeel.stil`tçe]
substantiv ~n
stiltj·en●total frånvaro av vind
särsk. på sjön
meteorol.sjö.SYN.synonym2vindstilla
JFRcohyponym1bleke
segelbåtarna som tidigare haft stiltje begagnade kvällsbrisen för att ta sig hemdet var tillfällig stiltje före åskvädret○äv. bildligtlåg aktivitet
det var stiltje på jobbet under mellandagarnasedan 1784av nederl. stilte med samma betydelse (j-inskottet beror trol. på påverkan från kultje); till 1stilla