Svensk ordbok 2009, webbversion

1stim´ substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men stimm·etstörre samling fiskar el. an­dra vatten­levande djur zool.JFRcohyponymgrupp fiskstimsillstimsillen går i stimäv. om an­hopning av människor el. före­målett stim av bilarett stim (ngra), ett stim (av/med ngra)sedan 1753fornsv. stim ’stim; flock; buller’; gemens. germ. ord med grundbet. ’tät hop’
2stim´ substantiv ~met stimm·etstarkt ljud av många parallella sam­tal komm.JFRcohyponymsorl stimmet på pubenhans svar drunknade i det all­männa stimmetsedan 1385Klosterläsningse 1stim