Svensk ordbok 2009, webbversion

sting`a verb, pret. undviks, stungit stungen stungna, pres. stinger sting·er●ge sting af.hon blev stungen av en geting○ngn gång äv.kännas som sting det stinger i bröstettårarna stinger i ögonen○äv. i fråga om annan plötslig, o­behaglig upp­levelsestingande oro○äv. bildligtstingande ljudhårda stingande rösterstinga (ngn) (ngnstans)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stinga; gemens. germ. ord, bildat till en ord­rot med bet. ’sticka’, ’spetsig’; jfr stagg, 2sticka, styng, stång Subst.:vbid1-342534stingande; sting