verb stank, sup. undviks, pres. stinker
stink·er●ge ifrån sig stank
NollJFRcohyponymdoftacohyponymlukta 1
en stinkande avfallshöghan stank av sprit○äv. bildligtvara moraliskt tvivelaktig
hela kampanjen mot NN stinkerstinka (av ngt), stinka (ngt)sedan 1491Stockholms Stads Tänkeböckerav lågty. stinken med samma betydelse; besl. med stank, stänka
Subst.:vbid1-342542stinkande;
stank