Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
stipul·er·ar●bestämma
ngt, vanligen på ett formellt el. bindande sätt
NollJFRcohyponymavtalacohyponymbestämma 1cohyponym3stadga
en fredsplan som stipulerade gradvis avrustning av de stridande enheternaansökan kom inte in inom stipulerad tidstipulera ngt/SATSsedan 1666av lat. stipula´ri ’ta löfte av’
Subst.:vbid1-342608stipulerande,
vbid2-342608stipulering;
stipulation