Svensk ordbok 2009, webbversion

stipule´ra verb ~de ~t stipul·er·arbestämma ngt, vanligen på ett formellt el. bindande sätt NollJFRcohyponymavtalacohyponymbestämma 1cohyponym3stadga en freds­plan som stipulerade gradvis av­rustning av de stridande enheternaan­sökan kom inte in in­om stipulerad tidstipulera ngt/SATSsedan 1666av lat. stipula´ri ’ta löfte av’ Subst.:vbid1-342608stipulerande, vbid2-342608stipulering; stipulation