Svensk ordbok 2009, webbversion

stjä`la verb stal stulit stulen stulna, pres. stjäl stul·it1o­lovligt lägga beslag på ngn annans egendom jur.JFRcohyponymta 1cohyponymrövacohyponymplundracohyponymsnatta hennes cykel blev stulenfick­tjuvar som stjäl pengar○äv. mer abstrakt(o­tillbörligt) över­ta och göra till sin stjäla idéer○äv. försvagat (el. mer el. mindre bildligt)ta utan lov stjäla en kysshan stal ett par kakor ur burkenhon har stulit hans hjärta○äv. om icke-levande före­teelsesamman­trädena stjäl för mycket tidstjäla (ngt) (från ngn/ngt)stjäla (hela) föreställningenseföreställning 1 stjäla (hela) showenseshow 1 stjäla som en korpstjäla ofta eller mycket​ hotellen gör stor­förluster på gäster som stjäl som korpar sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stiäla; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2(försöka) ta spel med trumf när man saknar kort i den spelade färgen; särsk. i bridge spel.Syd stal den tredje klövern, men Väst stal överstjäla (ngt)sedan 1904Subst.:vbid1-342629stjälande; stöld