Svensk ordbok 2009, webbversion
stod
se
2
stå
stod
substantiv
~en ~er
stod·en
●
vanligen i sammansättn.
(klassisk) staty
konstvet.
bildstod
minnesstod
stenstod
sedan 1541
jfr fornsv.
stoþ
,
studh
’stolpe; pelare; stöd’; besl. med
2
stå
; jfr
återstod
substantiv ~en ~er
stod·en●vanligen i sammansättn.
(klassisk) staty
konstvet.bildstodminnesstodstenstodsedan 1541jfr fornsv. stoþ, studh ’stolpe; pelare; stöd’; besl. med 2stå; jfr återstod