[stål`e]
substantiv ~n stollar
stoll·en●småtokig person
psykol.yrk.JFRcohyponym1tok
den stollen ringde och väckte dem klockan 4 på morgonensedan ca 1685sv. dial. stolle ’tok; gammal gubbe’, till stolla ’gå och stöta’; besl. med stolpe, 2stulta, 1stylta